0
0
Våld i hemmet
Polisförhören fortsätter.
Jag flöt bort i mina tankar en stund. Innan jag överhuvudtaget kunde tänka. Eva slutade skriva. Hon tyckte vi skulle ta en paus. Hon noterade min tvekan inför det jag skulle berätta. Lisbet tyckte det också, ta en kopp kaffe. Vi lämnade kontoret och gick ut till kaffemaskinen i besöksrummet. Jag kände igen mig. Jag hade ju varit där innan. Den gången som jag blev ombedd att glömma. Nu satte jag mig tungt på stolen. Jag va ganska trött. Bara efter en timme av förhör. Mina tankar lämnade rummet och gick tillbaka till huset på Korallvägen.
”Han kom till oss en helg i november 2013. Jag hade funderat ettag om vi inte skulle ha hund. Jag visste inget om det. Men min dotter va självklar matte till en valp. Min tanke va att familjen skulle få ett gemensamt intresse och jag en tränings kompis. Så blev det. Han ringde kenneln redan samma vecka. och visst! Vi fick hämta en liten kille redan på söndagen. Lördagen ägnade vi åt att shoppa hund saker. Korgar och matskålar. Inga problem, pengar fanns så det va bara och handla. Jag kände mig hoppfull och va lycklig på ett härligt sätt.
Vilken lite goding vi fick hem. Han va så tillgiven och skötsam. Inte många valpar som kommer till ett nytt hem och blir rumsrena så enkelt. Men jag började förstå att även valpen skulle få regler och ramar. Långa listor skrevs till oss i familjen.
Många och långa va dom. Vi fick alla samma, så vi skulle veta hur hunden skulle skötas. Den blev förpassad till köket. Inhängnad i kompostgaller. Smart och praktiskt. Den skulle lära sig vara ensam, redan från början. Hundar ska lära sig, hette det. Jag fick oftast höra hur värdelös jag va på att tygla hunden. Lika värdelös som jag va att fostra barnen. Precis så sa han. Jag lärde mig. Och vi följde alla schemat vi fått tilldelat. Hur vi skulle sköta hunden.
En tidigare kväll. Råkade valpen kissa en fläck på mattan. Han gick fullständigt galen på hunden. Tog den över nacken och drog ner den för trappen. Valpen ylade. Jag skrek. Han vrålade. Valpen ska lära sig den hårda vägen. Gör den lika en gång till ska jag trycka ner nosen i hans eget kiss. Det va så han sa. Jag va chockad. Tyst och skräckslagen. Jag la valpen i sin bur. Drog upp dragkedjan. Nu visste jag va valpen va. Och kunde gå och lägga mig. Men min mag känsla va inte bra. Jag kunde bara tänka. Här kan hunden inte vara . Vi får lämna tillbaka den.
Dagarna gick och det va bra. Vi följde alla reglerna som vi fått. Jag va värdelös på hund uppfostran. Vi gjorde allt för att följa avtalen vi fått. Ibland va det bra, men för det mesta inte.
En kväll så händer det igen. Jag visste direkt vad som va på gång.
Jag minns det som igår. Jag tänker på det ofta, nu när han ligger i mitt knä. Jag tänker på alla gånger som det inte gick så bra.”
Jag orkade inte tänka klart minnena. Drack ur kaffet som nu va kallt. Lisbet och Eva diskuterade polisens omorganisation som påverkat hela rättsystemet. Jag visste och fått erfara det. Jag hade fått vänta nästan 3 månader på att få bli förhört. Men jag kände ändå att dom va väldigt noga och gjorde nu allt för att det skulle bli så bra som möjligt. Vi reste oss och gick tillbaka till det lilla förhörs rummet. Satte oss. Eva va beredd att börja skriva igen.
Jo, började jag. Vi köpte en valp hösten 2013…. Nu skulle jag våga berätta.
Att valpen fick ta del av hårda ord och händer.
Hund-coachen borde veta att en normal hund hittar sin plats i hierarkin utan att få nosen nedtryck i kiss. Kram Pia 💕
Tack Eivor kram tillbaka. Vår fina hund är fantastisk. Dottern tävlar ofta med han och han vinner massor av priser. Vi fick se en otäck sida av den hårda valp fostran.. jag ska skriva mera om den..
Ja det där känner man igen. Det gällde att visa vem som var ”alfa” gärna med våld. Annars klemmade man bort hunden som då blev vek. Suck. Jag var så klart alldeles för mesig och förstörde mina hundar.