Våld utan tagning…


Skådespeleri det är det jag behöver. Jag har väldigt mycket att lära. Men det ska jag göra.
Bara resan av lärdom och vetskap, det kommer hjälpa till att lita på mig själv.
Vägen fram kommer bli lång, men jag är redo, det ska bli så. Jag hade aldrig fått ta del av detta, om jag inte hade förlorade allt mitt i livet. Livet innan, efter och nu kommer aldrig mera bli detsamma.
Jag kommer att övervinna och bli en bättre version av mig själv.

Jag hade ju inte blivit den jag är i dag, om jag inte hade blivit från tagen mig själv.
Göra karaktärens känslor till mina egna, utan ta det i från dom. Jag lämnar känslorna tillbaka när kameran släcks och scenen är tagen. Man har inte med våld tagit det ifrån någon. När man blivit fråntagen allt utan att få det tillbaka, det är våld utan tagning. Jag blev våldtagen. Den karaktären va inget spel.
Det va jag.


“Fletcher,” she said, and her voice was oddly gentle, “you used to make love to me, more or less every time I wandered in here to your room. In this corner, we did all kinds of beautifully dirty things. It’s odd to think how I could have once been so physically excited by you. And here you’re just a foul-smelling bundle of rags now. But look at me—I’m still attractive. My face has got a bit lined, but when I walk in the village streets I wear dresses I’ve made specially to show off my figure. A lot of men want me still. But you, no woman would look at you now. A bundle of stinking rags and flesh.”

 

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *