Vaknar upp ur en mardröm. En glas bubbla som sprack. Leva i ett vakuum och andas samma luft. Se på livet utanför, som under ett förstoringsglas. Leva i och leva utanför är inte samma sak. Vem är jag? När glaset gick i kras. Ett uppvaknande i kaoset som gav djupa sår.
Glaset är krossat och bubblan finns inte mer. Luften jag andas runtomkring mig växlar mer och mer. Dröm om mig, jag finns i min verklighet. Leva i en  sanndröm. Vara jag i en. Jag är drömmarnas kvinna som krossat allt glas. Splittret av en mardröm, ska läka mina sår.

Föregående inlägg Våld utan tagning…
Nästa inlägg Straffas för att ha överlevt…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *