Uppkopplad…

I flera dagar har jag varit utan internet. Skönt och ja, ovanligt. Tankarna har svävat i doften av saltvatten, varm sand och solsken. En och annan regnskur bröt bara upp doften av solvarm sand.

Nu kan jag gå igenom mitt flöde igen på facebook, instagram och bloggens mail box. Jag förundras av alla er som lever eller har levt med en narcissist/psykopat. Hur många kan det bli lixom. Jag öppnade upp en svår kanal med att skriva om hur barn blir utsatta av en nacissistik förälder.
Jag fick själv uppleva detta otroliga fenomen. Inbyggt i sig själv och hos “normala och friska föräldrar vill man ju alltid sina barn deras bästa. Men som det sas va det ju mig det va fel på. I dag vet jag även det svaret. Jag är frisk och han är sjuk. Jag tänker ofta på hans killarna. Men har bestämt mig för att låsa dörren även till deras rum. I mina rum blåser det tvärdrag, där finns inga dörrar kvar. Mina barn går ut och in precis som dom vill. För oss är kärleken gratis, ju mer man slösar, får man dubbelt tillbaka. Även kärleken mellan två föräldrar är, och ska vara kravlös.

Tack för era berättelser och jag lovar de stannar hos mig. Ha tålamod jag kommer svara er alla. Snart är jag uppkopplad på heltid igen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *