“Allt jag gör är för ditt eget bästa”, sa han. Till sist kändes det som om det var sant. I själva verket tog han ifrån mig allt: mina relationer, min arbetsförmåga, mina tankar och min känsla av att ha ett jag. I fem år levde jag med Fredrik; en charmig man som inte kunde känna empati. En psykopat. Det var en tillvaro som pendlade mellan ömhet och våld, mellan dyrkan och sexuella kränkningar.

Föregående inlägg Frihet…
Nästa inlägg Tacksam är jag…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *