0 0
Read Time:27 Second


I slutet av relationen hade jag inget motstånd kvar, jag förlorade hoppet. Jag hade lagt mig ner och bara väntade på att få sluta andas. Kroppen kämpade åt båda hållen och smärtan blev outhärdlig.

Jag valde i stunden att dö, fast egentligen valde jag att leva.

Att dö va bara att födas på nytt. Kampen som varade i minuter, timmar, dagar, veckor, månader och år gav mig ett nytt liv.
Att smärtan på vägen ibland blev outhärdlig, den gjorde mig mycket starkare.
Att dö för att överleva, det gjorde jag.

Happy
Happy
0 %
Sad
Sad
0 %
Excited
Excited
0 %
Sleepy
Sleepy
0 %
Angry
Angry
0 %
Surprise
Surprise
0 %
Föregående inlägg Kulturprofilen Herr Arnault…
Nästa inlägg Kärlek, hat och död…

Average Rating

5 Star
0%
4 Star
0%
3 Star
0%
2 Star
0%
1 Star
0%

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *