Jag skröt och sa, -“Han är så snäll och störtande, han vill bara mig mitt eget bästa.” Jag ljög för alla, och så för mig själv. Förlåt! förlåt, för mitt dåliga beteende. Jag lovar bättra mig.

Det hjälper inte att förlåta sig själv. Jag gör precis så som jag säger till andra. Det hjälper inte, förlåta sig själv kommer för sällan. Jag förlåter mig för mitt dåliga beteende. Det tränger lixom inte igenom, det lägger sig på ytan och rinner bort och förlåtet stannar bara för en kort stund. Det räcker inte. Stunderna är för korta. Tiden för förlåt måste bli längre. Jag behöver vara borta från förlåtet en längre tid. Det är så mycket med mig själv jag måste förstå. Jag vet det måste bli så. Jag lovar bättra mig.

Previous post Vem bär ansvaret för det???
Next post Ur drömmarnas verklighet…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *