Att lägga skulden på sina handlinga för att man själv behöver läkning. Eller rättare sagt ta sig rätten att utnyttja andra för sitt eget välmående är som att ta maten från en svältande mun för att överleva själv. Suga livet och musten ur någon för att livnära sig. Det är ett typiskt exempel på empatilöshet och narcissim.
I den relationen jag levde i fick jag ofta höra hur dåligt han mådde över att jag va ledsen och hade ångest över hans övergrepp på mig fysiskt eller psykist. Om jag bara gjorde som jag blev tillsagd skulle han inte behöva lida. Han sa……..- Ja gör det FÖR DITT EGET BÄSTA. Då skulle han slippa och gråta och vara förtvivlad. Han la skulden på mig för sina övergrepp. Fick han bra det han ville så va ju allting bra och han behövde inte ta ansvar för sina handlingar. Skuld lättnad.
En ensam kvinna i ett rum där en man betalar 1500kr för att fylla sin kåta sjuka hjärna och nära sitt behov med gränslöshet och övegrepp, med tron om att det är hans rättighet. Jag finner inga ord för dessa handlingar, men jag är inte förvånad då jag själv upplevt det. Att prostituera sig för mat på bordet och tak över huvudet av den mannen som sa att det va av kärlek.
Står man i skuld blir man aldrig fri. Hur man än vrider och vänder på det.
Inget starff är tillräkligt då dessa män inte kan känna skam eller skuld. Att det skulle hjälpa med terapi är som att hälla vatten på en gås eller att lära en människa född utan ben att gå, det är hopplöst. Ta i från dom deras frihet att verka ute i samhället. Stäng dörrarna till det sociala rummet. Ge dom ingen tillgång till verksamhet. När inte deras varumärke med uppmärksamhet. Sluta agera som kund eller vän. Lägg skulden där den hör hemma.
–