För 15 månader sedan, på Avd H. Låg jag och trodde! Jag orkar inte en dag till. Filmerna och serierna på macen flöt för bi. Bilder och miljöer med hög musik. Det va mitt enda sätt att rymma ifrån mig själv. Att stiga upp och komma ut ur rummet som va mörkt och skrämmande. Dagarna gick och jag drömde mig bort i olika roller och karaktärer. BRON va en av dom. 3 säsonger och 30 avsnitt. 10 om dagen för att hålla ångesten borta. Tårarna kunde rinna dom gick inte att hindra. BRON och den musiken. The Choir of Yong Believers. Underbar musik med mycket känslor i. Flödade rakt in i mina öron. Det slog i mitt hjärta av musiken. Den kommer att betyda så mycket för mig.
Ingen kunde väll någonsin tro. Att jag skulle få bli en del av BRON. I dag har jag varit i Malmö för kostym provning. Nästa vecka börjar inspelningen av säsong 4. Jag kommer vara delaktig och agera. Som en av civilpoliserna på det Danska kontoret. Fyra veckor kommer jag att filma, finnas på plats för att bevisa. För mig är allt möjligt. Jag överlevde och tog kontroll på mitt liv igen. Att jag får bli del av en serie utan att drömma mig bort i den. Jag kommer spela en av rollerna och vara medveten om det. Jag vet det nu. Jag behöver inte längre flyta bort i serierna och filmernas värld. Det är jag som är en av karaktärerna och agerar själv i den. Mitt liv är inte längre skrämmande.
JAG ÄR LIVET SOM JAG DRÖMT OM.