Fram och åter. Förhoppningsvis är det snart över. Vi har det bra här i San Jose. Vi upplever mycket tillsammans. Yngsta sonen är nu mera med. Och för oss blir tryggheten allt viktigare. Att vi får vara en familj. I våran egna kärleks bubbla, där ingen kan komma åt oss. Skillnaden av värme och kärlek är så slående när familjen sätts på prov. Både av sjukdom och kriser. Livet kom oss så otroligt mycket närmre dessa sista dagar. Och vi får en känsla av enorm tacksamhet.
Jag är så tacksam att få känna av denna stora skillnaden. Då vet jag vart jag hör hemma.
OCH DET ÄR MED MIN FAMILJ.

Föregående inlägg Man är mållös…
Nästa inlägg Du ska alltid finnas, men inte alltid synas…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *