Alla har vi stannat ingen ville gå, alla ville vi bli älskade fast vi ingenting förstog. Alla blev vi varse på ett eller annat sätt. Men ingen ville veta va vi oss företog. Hur jag än älskade och hur jag än gjorde, ångrar jag så att det inte va jag som bedrog. Det hade varit lättare att hata sig själv då. Nu hatar man sig själv att man inte sprang fort nog.

Föregående inlägg STHLM…GTB…NYC…
Nästa inlägg Tjejträff i Vetlanda…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *