Ett slag som inte går över…


Osynlig misshandel.
Den är tyst ibland och kommer smygande. Den är ett vrål ibland och är skrämmande. Du vet inte om den, om du inte har upplevt det. Du känner, men kan inte sätta fingret på det. Du vet att något är på gång, du vet bara inte om det. När du äntligen får veta, då är det försent att dra sig ur. Ditt tysta vrål är ditt inre skrik. Ett rop på hjälp, fast ingen hör dig. Det syns inte på dig, att insidan blöder. Vem ska tro? När det inte syns utan på. Ett blåmärke syns. Då finns det något att läka, det syns när det bleknar. Inom är allt svart, det försvinner inte.
Ett slag går över.
DET GÖR INTE ORD…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *