Minnet är inte min förlust, jag vill ha minnesförlust…

 

Att minnas, eller inte minnas något alls. Vet inte vilket som är bäst.
Minnen är ju inget man kan bestämma. Man minns fast man inte vet om det. Mina minnen försvann, så det jag minns nu är inget jag kan bestämma.
Det bestämmer själv när det vill göra sig påminda.
Vad jag kan minnas är inget värt att komma ihåg.
Inte underligt då att man har glömt.
Varje gång jag öppnar dörren väcks minnena upp. Jag stänger dörren framför mig, känns skönast så.
Då slipper jag minnas det jag ändå inte kunde bestämma.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *