Sitter och läser om fina kollegor. Saknar min identitet som frisör. Saknaden kan jämföras med en maratonlöpare som förlorat sina ben i en olycka. Drivet i språnget och vinden i håret. Glädjen när man korsar mållinjen och har nästa mål i sikte. Vid sidan om spåret och vägen man valt, där står härliga supportes på rad. Dom klappar händer och hurrar.
Jag va en av stans bästa frisörer, med lite mer än bara vänner !!!

Föregående inlägg ❤️Tim, en son av tiden❤️
Nästa inlägg Kunskap och lärdom tog mig därifrån…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *