Jag hölls ansvarig för hans lycka. Utan mig va han ingenting, utan mig va han osynlig. Hans enda sätt att överleva va att ha mig som ett verktyg till sin egna lycka.
Han sa – Jag har rätt till all lycka. Ger du mig inte den, då är du ingenting för mig.
Han bytte bara verktyg efter sina egna behov. Lyfte sig själv för att överleva andra.

Jag skulle vara hans lycka. Därför tog jag ansvar för hans överlevnad. Jag gav honom all min näring. Jag trodde det kunde rädda honom. Det va precis så det skulle va.
Han skulle leva och jag skulle dö.

Föregående inlägg Reportagen finns att läsa…
Nästa inlägg Sol-Gul-Nu…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *