0
0
Jag skulle få träffa min nyvalda advokat. I telefonen klickade vi direkt. Vi pratade länge och väl om hur jag mådde, och hur hon ställde sig till att företräda mig. Hennes erfarenhet av ”mäns våld mot kvinnor” var tvärt om. Som oftast företräde hon, mannen som misshandlar. Det tyckte jag va bra. Jag kände att jag kunde få mera förklaringar hur dessa män tänker. Hon visste hur dom funkar, så när hon läste mitt, blev hon inte förvånad. Jag ser samma mönster som hos dom flesta, jag blir inte förvånad hur allt har gått tillväga. Så sa hon. Hon sa lika så. Det är mycket svårt att bevisa. Han kommer troligtvis förneka och lägga all skuld på dig. Säga att du ljuger och bara vill hämnas eller ta till att du är psykiskt sjuk. Det är så dom brukar göra. Jag tror på allt du säger. Ord står mot ord det behövs stödbevisning. Jag ser det finns vittnen. Du säger att du inte vill använda dig av dom. Det förstår jag!! Så sa hon till mig. Och jag höll med. Jag ville hålla barnen utanför.
KAMPEN SKULLE BLI MIN EGEN.
