Det mina barn fick uppleva måste varit skrämmande. Att stå bredvid och inte förstå någonting.
Att se sin mamma försvinna bort och inte se sin verklighet. Av det som skulle ske.
Men Mamma: Vi visste inte vad vi skulle göra, för stundtals verkade du va så lycklig.
Men Mamma: Vi vet hur mycket du ville! att det skulle bli så bra.
Men Mamma vi såg också din ledsamhet! för hur mycket du än kämpade fick du inget tillbaka. Bara hot och hat över hur värdelös du va.
Men mamma: DU kom tillbaks. Det är vi som ska vara. För oss tillsammans är vi starka. Ingen mera Mamma, ska ta dig ifrån oss.
Aldrig mera ska jag lämna mina barn, för att någon annan står i vägen. Aldrig mera ska jag behöva välja att inte se dom.
Starkt av dig att skriva detta !
Ja sanningen är alltid svår, men skön ändå att först,,Att det va inte mig det va fel på!!