Jag har stängt dörren.
Jag behöver inte vara rädd.
Men det finns dom som behöver det, vara rädda.
Min vän ”Millan” kan jag kalla henne.
En fantastisk tjej jag träffade i min grupp för våldsutsatta.
Det hon fick utstå under sina år med sin pojkvän är det mest fruktansvärda jag hört. Hon överlevde. Det hon blev utsatt för kan jämn föras med det Lotta fick.
I dag är Lotta död. Så vi måste förstå ”Millans” rädsla och oro.
”Millan” fick lämna stan. Lever nu under skyddad identitet. Hon har lämnat släkt, vänner, syskon och föräldrar kvar i den stad hon är uppvuxen i.
I julas släpptes hennes misshandlare ut på fri fot.
HON ÄR RÄDD.
”Millan” frågade mig. – Hur rädd är du?
Mitt svar – Inte ett jävla skit. Han som va! Har fokus på nytt. bytt taktik och fortsätter med sitt. Han är offret och jag är förövaren.
JAG BEHÖVER INTE VARA RÄDD.
Denna vapiren har hittat ett annat offer att tömma på livskraften.