1:a polisförhöret…

Jag klev in genom den öppna dörren. Kontoret va litet och trångt. Pärmar och papper låg runt om. Skrivbordet täcktes av allt material som jag hade lämnat in. Jag såg även akten om polisanmälan som blev gjord 2013. Jag tänkte! Va den sparad. Ligger sådant kvar även om jag tog tillbaka den anmälan. Jag frågade?
– Ja svarade kvinnan i poliströjan. Det va tydligen en tjej som skulle förhöra mig. Allt sådant är sparat. För som du nu polisanmäler samma man igen. Då vet vi att det har hänt vid andra tillfällen. Jag visste vad som fanns i den mappen.
Det gjorde ont.
Lisbet satte sig bredvid mig. Tog upp sitt block som hon förberett. Jag hade gett henne ett USB minne med alla sms och mail. Från honom, även från kvinnorna som varnade mig. Och från “någon” som jag inte vet vem. Som smsade mig julen 2012 om en otrohets historia som skett när vi va nyförlovade och köpt vårt dröm hus. Vilken röra. Hur skulle jag kunna förklara i ord. Jag kände klumpen i magen, det började krypa i kroppen. Hjärtat slog dom där slagen, då visste jag vad som va på gång. Ångesten.
Polistjejen hette Eva hon va vänlig på rösten när hon förklarade. – Pia vi är här för din skull. Du gör så gott du kan. Bry dig inte om datum och år. Berätta bara som du minns det. Jag har läst alla sms och mail. Och jag förstår det mesta av det. Det är din historia som gäller nu. Vi tar det sakta. Jag kommer hjälpa dig.
Jag tog ett djupt andetag och började berätta. Ångesten släppte. Lisbet log mot mig och nickade. Mina första ord kom ur min mun.

One thought on “1:a polisförhöret…

  1. Älskade Pia!!
    Klippte mig idag och fick veta om din blogg. Nu har jag läst alla sidor. Vill skicka dig all min kärlek, så du blir ännu starkare! Du ÄR stark, jag lovar, jag vet! Du klarar det här min älskade frisör, som jag saknat så! Kramar i massor
    A-L
    PS. Min poliskvinna hette Karin och hon gjorde som din. Lät mig prata.DS

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *