Skratta och gråta för att jag vill det…


Omedvetet skapade jag frizoner. Omedvetet letade jag efter vila, om det så bara va 2 djupa andetag innan jag öppnade dörren till mitt egna hem.
Min Salong blev en oas där jag kunde slappna av och bli mitt rätta jag, om det så bara va för en stund att bara få skratta eller gråta.
Orken att vara, dränktes av att inte vara mig själv. Andrum att få kraft att vara ingenting tog överhand och sänkte mig.
Att andas igen av mig själv utan konstlad själv-hjälp. Att bli jag igen.
Medveten om vilan att skapa utrymmen för skratt och gråt.
För att jag vill det.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *