Vägen tillbaka…


Det skulle visa sig att det enklaste va! Att resa sig upp att gå. Det som kändes som det mest omöjliga va det lättaste.
Från den dagen skulle mitt liv förändras dramatiskt. Att processen hade pågått i år, visste jag ju inte om då.
Paralyserad och chockad satt jag nu på bussen, de få hundra meter hem. Ett hem som skulle visa sig bli min borg i 2 1/2 år.
Väl inne, väl hemma. Blev jag euphorisk. Jag hade klarat av att resa mig och gå. Tankarna snurrade och de små frön som blivit sådda under många hade börjat gro och fått näring. Näringen va sanningen. Ord och handlingar, brev, telefonsamtal och mina misstankar. Det skulle få svar under de kommande veckor. Jag samlade mig. Letade reda på meddelanden på FB från de andra kvinnor som varnat mig under så många år. I dom skulle jag finna svar. Av dom skulle jag bli starkare. Av deras sanning som också skulle bli min. Jag hade blivit en av dom. Bedragen, utnyttjad, krängt och misshandlad.
MEN Det skulle visa sig! Att det va nu helvetet började.
VÄGEN TILLBAKA.

2 thoughts on “Vägen tillbaka…”

  1. Så sant Pia, insikten var smärtsamt och chockerande men så nödvändigt för att hitta tillbaka till ett liv utan förvirring, kaos och förnedring.

    1. TACK säger jag igen G,,tack för allt stöd omtanke och vänskap som du gett mig under alla år. Utan dig hade jag inte fått någon förståelse över mig själv. Att vi va flera med samma historia gjorde det lättare för mig att förstå att det va inte mig det va fel på. Jag va inte sjuk, jag blev sjuk

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *