0
0
” De senaste veckorna hade jag gått på högvarv.
Inte ätit inte sovit inte vilat något alls.
Enda vilan jag kunde få, va den höga musiken i mina hörlurar.
Tankar kom och gick, tiden fanns inte.
Visste inte vad som va dag och natt.
Duscha och byta kläder va inte ens en tanke.
Ingen ide.
Träffade min läkare och terapeut en gång i veckan.
Dom samtalade med varandra.
Jag blev tillsagd att vila, åka till vård avdelningen.
Jag smet undan.
Läkaren sa – Nu har du inget val,.Du läggs in nu!!!
Omedelbart.
Fredag kl 12 infann jag mig på Avd H.
Läkaren kom och sa – Jag kommer knuffa dig ut.
Under din fasad är du skör.
Ingen ide att du visar dig stark mera.
Fallet blev långt.
Jag föll och föll.
Svart som natten.
Förlorade mig själv.
14 dagar av inget minne alls.
14 dagar till, att ens våga sig ut.”
Ur verkligheten kommer jag att skriva, min historia.
Ett förenklat avsnitt ur ett av många kapitel.
