0 0
Read Time:1 Minute, 55 Second

Samtalen vi hade Eva, jag och Lisbet på polisstationen under polisförhören. Det handlade aldrig om den psykiska påfrestningen. Jag frågade vid flera tillfällen, hur det kom sig att den psykiska misshandeln med allt vad det innebar inte räknades in. Det är inte bara det fysisk slagen, knuffar slag riktade överhuvudet. Snarare handlar den om, det som inte sägs eller det som inte görs. Det är känslan av att man alltid gör fel. Är fel, säger fel, tycker fel. När det alltid är ditt eget fel när något uppstår. Hur all irritation ”gräl” missuppfattningar bara pekar på dig. Känslan av att du alltid står i skuld. Hur du än gör blir det bara ditt eget fel. Det går ju inte förklara och inte heller bevisa. Den syns ju inte, den bara känns. Den äter upp dig på insida. Utplånar ditt psyke, så till slut tror man på allt det där. Och blir oförmögen att ta egna intiativ utan att få direktiv om det. Allt från handlar listor. Tider att följa, ekonomi att leverera. Och att det alltid kretsade kring sex. Det va aldrig en frågan om man ville eller va ”sugen”. Jag skulle alltid vara tillgänglig. Det blev också mitt sätt att få uppmärksamhet. Att få känna mig älskad och värd något. Det va när jag erbjöd sexuella tjänster. Det va så det kändes tillslut. Va han tillfredsställd och nöjd. Blev jag belönad med det jag trodde va ”kärlek”. Jag belönades med pengar på kontot, köra bilen, weekend resor, kläder, smink och parfym. Saker till ”vårt” hem. Även om jag fick skriva under på att det va köpt med hans pengar. Så hette det ändå vårt. Detta va de lyckliga stunderna. En kick av allt det andra. Adrenalin höjande. Belöningen som gjorde att man ”stod” ut med det andra. Det blev en ond cirkel, ett gift som jag inte kunde vara utan. Jag utlöste till slut själv aggressionerna. Ställde frågor som jag visste han skulle gå i taket för. Bara för att få det obehagliga överstökat så jag kunde få den där kärleken och belöningarna som jag längtade efter. Dom gångerna som jag kände att jag betydde något för honom.
Jag sa vid något tillfälle att det kändes som om att jag prostituerade mig. Att jag betalade sexuellt för att vara värd något.

Happy
Happy
0 %
Sad
Sad
0 %
Excited
Excited
0 %
Sleepy
Sleepy
0 %
Angry
Angry
0 %
Surprise
Surprise
0 %
Föregående inlägg Mycket att hålla på…
Nästa inlägg För första gången är jag speciell…

Average Rating

5 Star
0%
4 Star
0%
3 Star
0%
2 Star
0%
1 Star
0%

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *