0
0
SKA DET VA SÅ JÄVLA SVÅRT ATT FÖRSTÅ?.
Jag är glad, men rätt förbannad att denna uppmärksamhet finns. Att den överhuvudtaget behöver finnas, nu mera än någonsin. Då jag levt i den förbannade världen av psykisk misshandel, hot och kränkningar. Där polisen fann 4 fall av fysisk misshandel och olaga hot. I mitt fall, och så många andras, lades förundersökningen ner i brist på bevis. Det va sagt! att det va jag som va den drivande i det. Jag!, två barn och en hundvalp, fick ta del av raseri och hårda tag. Leva i det, ta steget ur, anmäla. Inget va givet. Som målsägare är man utsatt, hårt pressad, långa förhör. Det känns som man själv är kriminell. Det värsta va, när alla sa. Vi ser vad som hänt, vi hör vad du säger. Men tyvärr vi kan ingenting göra, för länken mellan Dig som målsägande och staten är jävligt svårt att förstå.
Dessa män är inte kriminella dom hamnar bara emellan staten och sig själva. Det kommer ta tid att återhämta sig, det kommer jag va drivande i. Jag får ta mitt straff och leva kvar i den förbannade världen, som inte jag kan förstå.
FÖR MYNDIGHETERNA FINNS JAG INTE, JAG ÄR BARA EN I STATISTIKEN.
Du förtjänar att få rättvisa. Polisen och myndigheter måste öppna ögonen.
De straff som de får (om de ens får något) är löjliga.
24 åtalspunkter var mitt ex åtalad för och fick endast 18 månader. Och i sverige så sitter man ju också bara 2 tredjedelar utav straffet, det vill säga 12 månader !
Sjukt hur detta funkar !