Hjälp…

DET KÄNNS SOM IGÅR. DET SÄGS DET ÄR LÄNGESEDAN. IBLAND DYKER DET UPP. MEN JAG KAN INTE FÖRSTÅ VARFÖR, DET VA JU SÅ LÄNGESEDAN.

Sista veckan på avd H.
Veckorna på avdelningen lugnade ner mig.
Jag fick sova, och hjälp med den värsta ångesten.
Få tillbaka rutiner, duscha, äta och byta kläder.
Det va ett skyddat lugn, där ingen kunde komma åt mig.
Jag behövde inte vara rädd för mina tankar på samma sätt.
För att komma ihåg och minnas själv, skrev jag scheman
att gå igenom med mina läkare.
Fyra veckor av värme och trygghet.
Visste jag va konstgjord andning.
Jag behövde själv lära mig, andas själv igen.
Fortsätta skriva.
Förbereda mig, för polisförhören.

img_2579

img_2577
img_2578
img_2576
img_2575

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *