Dö för att överleva…


I slutet av relationen hade jag inget motstånd kvar, jag förlorade hoppet. Jag hade lagt mig ner och bara väntade på att få sluta andas. Kroppen kämpade åt båda hållen och smärtan blev outhärdlig.

Jag valde i stunden att dö, fast egentligen valde jag att leva.

Att dö va bara att födas på nytt. Kampen som varade i minuter, timmar, dagar, veckor, månader och år gav mig ett nytt liv.
Att smärtan på vägen ibland blev outhärdlig, den gjorde mig mycket starkare.
Att dö för att överleva, det gjorde jag.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *