När du minst anar det…

Knackar alltid på när man minsta anar det.
Den objudna gästen. Välkomnar alltid sig själv.
– Hallå här är jag. –  Jag tänkte bara titta förbi och kolla läget. –  Finns det lite kaffe tror du? En bulle kanske, om du har alltså!!! Jag ska inte stanna så länge. Jag vet du är upptagen av annat. Men jag kände det va så längesedan nu. Jag vill bara försäkra mig om att du inte glömt mig.
Jag kan bara svara. NEJ!!! Jag har inte glömt dig. Så snart du står där i dörren, kommer känslan av igenkännande. Tro inget annat, jag kommer ihåg dig.
Den objudna gästen. Kommer alltid förbi när man minst anar det. Hur många gånger har jag inte sagt!?!
Du är INTE välkommen hos mig längre. Jag vill inte ha dig i min närhet.
Du kan fara åt helvete.
DU! DIN JÄVLA ÅNGEST.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *