MEDBEROENDE…

 


MEDBEROENDEPROBLEMATIK

Ett medberoende skapas av känslor kring ett beteende. Kanske tänker man mest på alkohol och drogrelaterade problem. Man tror man kan rädda personen, om man ger mera av sig själv, om man älskar lite mera. Till slut ebbar det ut. För emellan perioderna vilar lugnet. Man blir glad och fylls av glädje att nu är det slut. Jag har lyckats. Min kärlek och omtanke räckte. Man fylls av dopamin som gör oss euphoriska och upprymda. Kroppen belönar dig för ditt “arbete”. Vad du inte vet är att du själv blir beroende av din egna drog som ger dig belöning i ditt egna system. Du drogar dig med dopamin. Du belönas för den kärlek och omtänksamhet du ger.
MEN så dyker det upp igen, när man minst anar det. Det slår till som en knyt näve, man blir frustrerad och rädd.
Man lever i det, man känner av det dag för dag, man gömmer undan sina känslor. Man vet det går över bara man håller sig på sin plats inte gör någon stor sak av det. Det blir bra igen.
Adrenalinet pumpar kroppen full, om du behöver fly. Stress påslaget under den “oroliga” tiden är hög. Men du vet, om ettag är det över, man längtar dit så mycket att man står ut med det andra.
Alkohol, drogmissbruk eller den misshandlande mannen. Man blir fast i ett medberoende. Din Kroppen klarar sig inte utan sin drog. Dopamin. Varje gång man får sin belöning hamnar du längre ner i medberoendet. Att ta sig därifrån eller bort från det, blir svårare för varje gång. Att lämna blir omöjligt.

Att skaffa sig kunskap och lärdom om att till slut lämna och gå. Det hjälpte mig.
Läsa och lära. Prata med andra. Gärna då med andra kvinnor som varit i samma situation. Sök kvinnojouren i din komun. socialtjänstens enhet för våldsutsatta. Där finns också skyddsnätet om det finns barn med i bilden. Deras samtals grupper tyckte jag hjälpte mig mest.

Sök våld i nära relation.
Det finns mycket att läsa .

Polisens egna hemsida.

Böcker på bibblan.

Den bästa boken tycker jag. Den är lätt att läsa, och den lärde mig att förstå mig själv. Den blev min “bibel” varje gång jag tvivlade.
Finns på nätbutiker.

“Lärobok” Igentligen riktad för utbildning, för socialtjänsten, polisen, vårdpersonal. Men kunskap och lärdom ger dig makt.

Låt solen skina på dig…

I dag är en möjlighet. Ett steg bort ligger vägen. Den som slingrar sig fram på sidan av. Den är för mig. Längst den stigen är den snårig och trångt ibland. Men lyckan att komma en bit på vägen är stor. Att ärr och sår inte betyder för mig att ge upp. Jag utmanar och kliver framåt. I solen som väntar i gläntan bakom nästa krök. Jag går dit. Lägger mig i det varma gräset, och låter solen lysa på mina kinder. Borta är oron över att vägen varit lång. De små stegen, blev ett kliv fram. Jag går vidare på vägen. Min framtid är här nu. Låt gräsets grönska spira, och låt solen skina.
På Dig.

Tysta inte mig…

Jag låter alla artiklar,debatter, namn och under skrifter, ljusmanifestationer, tal och reportage. Inlägg från musiker, skådespelare och komiker. Alla få tala. Var och en för sig. En och en.
VARFÖR GÅR DESSA MÄN FRIA? VARFÖR GÅR DESSA MÄN FRIA?
VARFÖRVARFÖRVARFÖRVARFÖRVARFÖRVARFÖRVARFÖRVARFÖRVAR………

Ja,,,,denna eviga förundran när svart blir vitt, när det som göms blottas. När det tysta kommer ut som skrik och gråt. När kvinnor dör och förintas av våldet från monster till män. När mitt varför blir! Vem lyssnar innan det händer? Varför får det så mycket uppmärksamhet när det är försent.
Jag va inte för sen, jag va först. Jag bad om hjälp, jag ville få upprättelse, jag ville sätta stopp. FÖR VÅLDET SOM VA I MIN RELATION. Det psykiska våldet som inte syns. Jag har skrivit om det förut, och jag skriver det igen.
Psykiskt våld kan man dö av.
TYSTA INTE MIG

ETT INLÄGG SOM JAG SKREV FÖR LÄNGESEDAN.
Psykisk misshandel kan man dö av. Syftet är att bryta ner offret mentalt. Metoden är raffinerad och är den samma som en psykopats manipulation. En långsam tortyr.

Att ständigt växla mellan värme och kyla. Snällhet eller elakhet. Det skapar ett känslomässigt band mellan offer och förövaren.
Att aldrig veta om man har rätt eller fel, det skapar osäkerhet och man är alltid på sin vakt. I bland får man göra vad man vill. I bland är det helt förbjudet. Det är inskränkande och begränsar dina rättigheter.
I bland får man vila, oftast inte. Det skapar oro och ångest. Man bryts ner successivt. Sakta dör du bort.

Psykiskmisshandel-dödligtvåld…

Up on the horse again…

Jag är mycket väl medveten om att jag inte på länge ha deltagit i uppgiften att tillhanda hålla kunskap och lärdom om livet. Mitt liv, ditt liv eller någon annans liv.
Det uppstod ett hål, och det kunde jag inte fylla. Jag fann inget material att fylla det hålet med.

I 14 dagar har jag fått med-fara och fått mera att veta.  Jag fyller det retliga hålet, och reser mig upp. Hålet är borta. Massan av kunskap och lärdom står jag för. Jag delar med mig av min vetskap.
Jag lär mig, jag lär dig, och jag lär många andra.
Jag är klar nu.
Come on bara…here we go again….

Va inte rädd…

Det finns ingenting att vara rädd för. Rädslan är bara oron över vad andra kan tänka och tro om dig. Du har inte misslyckas, du tar bara tillbaka kontrollen över ditt liv och din egna vilja.
Du är inte svag, du är stark nog att lämna nu. Vänta inte för länge! Återhämtningen blir värre då.
Gå, lämna försvinn i från allt. Du är inte värd att leva så.
Va inte rädd, det finns inget att vara rädd för längre. Du är värd så mycket mera än så.
Lämna nu innan det är försent.

Att leva i en hälsofarlig relation är förgörande, man vet inte om hur mycket, eller hur det har påverkat mig, dig eller någon annan så länge man lever i den. Jag vet det nu. Klumpen i magen och oron över att inte räcka till. Att tänka fel, göra fel, vara fel. Det är en känsla som den hälsofarliga relationen byggt upp.
Jag vet det nu för skillnaden är stor.
Leva nu och leva då.

7: svar för slutgiltig utväg…

7 VARNINGSSIGNALER PÅ TYST VÅLD I HEMMET

Hur mycket vi än skulle vilja ignorera det så sker våld i hemmet varje dag.

Vi skulle kunna vara offer för det utan att ens veta om det, eller så kanske vi ignorerar det. Alla är inte starka nog för att lämna sin misshandlare.

Det är personen vi blivit kära i, det är personen vi tillägnat vårt liv och vår tid, och det är helt enkelt omöjligt att hantera det faktum att han nu misshandlar oss.

Hur kan han? Vi var kära. Vi är fortfarande kära.

Det finns olika typer av misshandel, men vissa varningssignaler är alltid desamma.

Och om du undrar ifall du råkar ut för det, så är chanserna stora att du gör det.

Den enda personen som kan svara på den frågan är du själv, men för att hjälpa dig har vi samlat de vanligaste varningssignalerna av tyst våld.

1. Det gör dig inte ledsen att bråka med din partner – det gör dig rädd

Att vara ledsen över ett bråk är okej. Du är ledsen över att människan du älskar är arg på dig.

Du är ledsen över att du är sårad. Men om du har en anledning till att vara rädd så är det inte ett hälsosamt förhållande.

Om du är rädd för att han ska få frispel och kanske till och med slå dig, varför är du kvar?

Ställ dig själv frågan: ”Förtjänar du verkligen att vara med någon som skrämmer dig?”.

2. Du är mer rädd för din partner än för situationen du befinner dig i

Oavsett om det handlar om att vara sen till en middag på grund av trafiken, råka få en repa på bilen eller någonting liknande, så är du mer rädd för hur din partner ska reagera än någon annan konsekvens.

Du ska känna dig säker i ett förhållande, inte vara orolig för vad som väntar när du kommer hem. Du ska oroa dig för livet, inte hans reaktioner och känslor.

Du tänker mer på hur du kan undvika att göra honom arg än vad som är bäst för dig. Och det skulle vara att lämna honom.

3. Det finns ingen tillit

Många förhållanden misslyckas på grund av bristen på tillit.

Men om han ständigt får dig att känna dig skyldig för att du inte litar på honom och kräver tillit utan att ha givit dig en anledning att lita på honom, och istället bryter ned din tillit gång på gång, så är det också en form av våld.

Man måste förtjäna tillit, inte bara be om den. Har detta förhållande utan tillit en framtid, eller skjuter du bara fram det oundvikliga?

4. Du känner att du ständigt behöver ett godkännande

Att fråga efter sin partners åsikt är viktigt i ett förhållande, men bara av anledningen att du bryr dig och respekterar deras åsikt.

Du ser er som likvärdiga, men i slutet av dagen gör du det som är bäst för dig själv.

Men, om du ständigt känner att du måste få hans godkännande i allt du gör och om du går miste om bra möjligheter för att han blir arg – Sluta.

Du har kommit till den här punkten i livet på egen hand, utan att behöva hans godkännande. Du behöver inte det nu heller.

Du är en fantastisk, stark och smart kvinna som klarar sig själv. Det finns ingen anledning att pausa ditt liv för någon som inte gör detsamma för dig.

5. Du känner dig galen

”Gaslighting” är en form av psykisk misshandel där en person försöker manipulera den andra genom att förvränga sanningen så att den stödjer ens egen synvinkel.

Det kan manifesteras genom att ljuga någon rakt upp i ansiktet eller övertyga den till att tro att den har fel fastän den har rätt.

Om du börjar känna dig galen för att du inte längre vet vad du har sagt och vem du kan lita på, försök att se hur det kom till den punkten.

Vad är anledningen till att du helt plötsligt känner dig osäker och galen? Du kanske upptäcker att allt pekar mot din partner.

6. Du känner dig isolerad från vänner och familj

När vi precis förälskar oss i någon så är det normalt att vi vill spendera varje sekund tillsammans, men med tiden förändras det.

Om han MÅSTE se dig och vara med dig, och om han får dig att känna skuld när du är ute med dina vänner, så är det ett ohälsosamt beteende.

”Jag valde detta själv, han bad mig inte göra det.” Men varför gjorde du det då? Om du såg fram emot att få träffa dina vänner eller din familj men avbokade i sista sekund, fråga dig själv varför du gjorde det.

Vad var anledningen till att du stannade hemma med honom – igen? Att få någon att känna skuld är också en form av misshandel, och denna håller i sig under en lång tid.

7. När ni bråkar så tittar du efter närmaste utgång

Du kanske borstar av detta i stil med: ”Jag är irrationell och fånig. Han skulle aldrig skada mig.”

Men om du alltid planerar en flyktväg under era bråk så kan det vara magkänslan som talar om för dig att du inte är säker.

Det kan vara magkänslan som säger det du inte vill höra, det du vägrar att erkänna.

Om du känner detta under nästa bråk så kanske det är dags att titta efter en slutgiltig utväg