Hat..finns att läsa…

 


Män som hatar kvinnor som älskar dom. Titel på en bok.
Jag upplevde att ju mer jag gav och ju mer jag älskade så hatade han mig bara mera.
Jag vet ja sa vid ett tillfälle. – Jag kan inte älska ihjäl dig. Men det gjorde jag, jag älskade så mycket att jag höll på att dö själv.

Hat är en märklig företeelse i en misshandels relation. Hon älskar och hatar om vartannat. Två känslor som står varandra nära. Som skratt och gråt. Som mätt och hungrig. I en känslomässig psykisk misshandel blandas dessa känslor ihop så man kan inte urskilja dom till slut. Som med min anorexi, jag visste inte om jag va mätt eller hungrig. Det fick jag lära om. Betingning och kopplingar tar nya vägar och katastrofen blir ett faktum. Lika mycket som man älskade lika mycket fanns hatet där. Man hatar honom, men framför allt man hatar sig själv. Hatet va så starkt ibland att man blev rädd för sig själv. Den dagen man slutar hatar sig själv och den dagen hatet över honom försvunnit då är man fri. Jag ser tiden med honom som en sjukdom som drabbade mig. En svår dödlig sjukdom. Känslomässig betingning.
Nu är jag fri, men inte färdig.

Eva Rusz skriver förordet i min bok FÖR DITT EGET BÄSTA, den finns att förbeställa hos bokförlaget.


klicka på länken:

Förbeställ signerat ex – För ditt eget bästa


https://www.bokus.com/bok/9789186719272/varfor-hatar-man-kvinnor-som-alskar-dem/

Va inte rädd…

Det finns ingenting att vara rädd för. Rädslan är bara oron över vad andra kan tänka och tro om dig. Du har inte misslyckas, du tar bara tillbaka kontrollen över ditt liv och din egna vilja.
Du är inte svag, du är stark nog att lämna nu. Vänta inte för länge! Återhämtningen blir värre då.
Gå, lämna försvinn i från allt. Du är inte värd att leva så.
Va inte rädd, det finns inget att vara rädd för längre. Du är värd så mycket mera än så.
Lämna nu innan det är försent.

Att leva i en hälsofarlig relation är förgörande, man vet inte om hur mycket, eller hur det har påverkat mig, dig eller någon annan så länge man lever i den. Jag vet det nu. Klumpen i magen och oron över att inte räcka till. Att tänka fel, göra fel, vara fel. Det är en känsla som den hälsofarliga relationen byggt upp.
Jag vet det nu för skillnaden är stor.
Leva nu och leva då.

O-deprimerat…

Är svaret på journalistens fråga! Hur mår du i dag? Hur har du det i dag?
Mitt svar är.
I dag är jag så o-deprimerad man bara kan vara.

Till dig som lever eller har levt i en misär av kränkningar och misshandel. Jag vet det är svårt att lämna. Jag vet vilket helvete det är den första tiden. Men jag vet också att det går. Det är svårt att förklara för Er som just påbörjat resan. Jag förstår det är svårt att ta till sig att en dag blir det bra. Jag kan bara säga. Se på mig jag gjorde det, jag klarade av det.

Dagarna framåt kantas av intervjuver, fotograferingar och en ny hårfärg. Javisst även det gjorde jag, det som bara för ett halv-årsedan va en omöjlighet blev i helgen självklart. Nu är jag där, o-deprimerad och på G. Come on girl You can do it.👊🏻👊🏻👊🏻

69837963_909439209418477_7064561220065427456_n
69998248_2102297203408131_2613208538410909696_n
69655801_717627881992927_7247744354083667968_n

 

Det ryker…

Mailboxen på Ordberoende förlag  började nästan brinna. Jag och Anna kan bara säga!

TACK TACK TACK TACK❤️

TACK ALLA NI SOM FÖRSTÅR HUR VIKTIGT DETTA ÄR, OCH FÖR ANNA OCH MIG SOM UNDER MÅNGA ÅR JOBBAT MED BOKENS MANUS.

TIO TUSEN HUNDRA MILJONER TACK❤️

Boken kan ni förbeställa hos bokförlaget. Första utgåvan också signerad.
givetvis kommer man kunna köpa den direkt av mig på bloggen❤️

klicka på länken och beställ

Förbeställ signerat ex – För ditt eget bästa

 

Mättas av Livet…

Jag mättas av förödelsen av tunga tankar. Jag för undras av funderingar kring dessa män.
Jag jämför min historia med andras och får visdom av det som hände verkligen va sant.
Varför denna förödelse av dessa tankar, när hoppet och livet står öppet och väntar
Vänta inte ….
Livet efter får en annan betydelse, som idag när jag ingenting behöver göra för att fortsätta överleva.
Jag lever i alla högsta grad. Det förstår jag idag.
Tankarna i ensamheten nu handlar inte om strategier om att ta sig ur. Oron som inte längre maler ersätt av det som komma skall.
Kom du livet jag vill leva det. Leva mitt i livet. Där är jag nu.

Jag följer som sagt mina slutna fb grupper och andra slutna grupper på fb om våld i nära relation. Jag blir så mättat arg och förtvivlad av att det är så många som är drabbade. Jag läser och ser att vem som helst kan hamna där. Kämpa. Det är det många som gör. Skriv till mig, jag lyssnar på dig.

Nu Är Det Slut….

På ledigheten….

Eller ledig!!! Jag har haft en händelserik sommar. För första gången på flera år har jag provat på att jobba. Jag har tillbringat några timmar i veckan på Rabalder i Jönköping. Att jag, som ALDRIG någonsin igen skulle ens tänka tanken på att åka ner på stan, att träffa människor som jag inte känner. Men jag gjorde det, jag övervann rädslan av att inte ha kontroll. Jag tog makten över mig själv och min omgivning. Jag tog kontroll över min ängslan och ångest. Jag äger min stad igen.
Jag tillbringade en vecka på en kursgård utanför Stockholm. Mitt skådespeleri fortsätter. Att lära sig om skådespel är att lära om sig själv. Man spelar inga roller man är rollen och den hittar man i sig själv. Man bearbetar känslor och sinnes intryck, man lär sig skapa karaktärer utav och inuti sig själv. Skådespelet har blivit min trygghet, att lära om min känslor att hitta tillbaka till min egna trygghet av att vara JAG. Jag bygger vidare på mina känslor och tar kontrollen över mitt sätt att vara, tänka och tro på mig själv.

Inte för att jag slutat följer mina “grupper” eller svara på mail från förtvivlade kvinnor som lever eller har levt i sina fängelser av hotfulla och kränkande förhållanden. Jag har läst och jag har svarat på det som behövs och jag behövs.
Att följa ängslan och oron hos många därute ger mig större mod och verktyg att få berätta om mina erfarenheter och om hur jag vände förtvivlan till ett lyckligt liv igen.
Jag ser framåt denna höst med allt som jag vet det kommer bära med sig och jag vet att allt som händer framöver har jag kontrollen på. Det är jag som tillsammans med mina barn och min familj med Anders och hans barn som ska växa oss starka. Där kärlek och respekt råder.
Mitt liv nu har större värde än det någonsin har haft och det gör mig så glad.
Tänk att jag vände på svart till vitt. Jag hittade tillbaka och kan känna mig trygg i det.


Anna Carsall och jag. Vi bok frontar. FÖR DITT EGET BÄSTA.

68340969_485261418953639_7050922624431423488_n
68320745_515716992510339_8937166896696918016_n
67713534_488296981742968_5425326375328284672_n
67828211_2316757728575386_4979297758260232192_n

Min mentor Lukas och skådespelar kollegor på Vårdinge.


KABE Husbil webb katalog 2020 “Bekymmersfritt ägande”.


Kortfilmen A village after dark. Som tävlar på Sarajevos Film festival.

Ett blommigt reportage…

 Huskvarnabon Pia Johansson tog chansen att spela civilpolis i favoritserien “Bron”. Sedan dess har hon synts i tv som allt från vikingadrottning till FALCON öl reklam.
De olika rollerna har gett henne nytt självförtroende, en dröm om skådespeleri och många spännande historier att dela med sig av.
– Det är en helt surrealistisk värld, berättar hon.

I trädgården på berget i Huskvarna, ett stenkast från Utsikten, går Pia Johansson barfota i gräset. Vi tar plats i en liten soffgrupp i skuggan under två äppelträd där många små gröna äpplen börjat mogna. Härifrån syns en blå Vättern mellan buskarna i tomtgräsen. Med stort leende och entusiastiska handgester berättar Pia om hur hon fick för sig att söka statistroller och hur det gav henne en efterlängtad vändning i livet.

– Jag halkade in i statistvärlden som på ett bananskal. Jag hade varit utmattningsdeprimerad under en längre tid och kände att jag behövde ta mig ut, göra något och träffa människor. Då dök Statist.se upp i mitt Facebook-flöde. Där kunde man göra en profil för att vara med i filmer, reklamer och tv-serier. Så jag klickade in, gjorde en profil och scrollade lite bland jobben.

Sträckkollade ”Bron”

Den psykiska ohälsan kom i samband med slutet av ett ohälsosamt förhållande. Hon slutade arbeta efter 27 år som frisör och spenderade en lång tid hemma. Då behövde Pia stilla tankarna och fly från verkligheten ibland, vilket hon gjorde med hjälp av Netflix och Svt-Play.

– Jag började titta på “Bron”, jag sträckkollade alla tre säsongerna och tyckte den var helt fantastisk. Sen såg jag att de sökte statister till säsong fyra, så jag anmälde mig.

Några veckor senare fick hon ett samtal, där hon erbjöds en statistroll.

– De ville ha mig i fängelset, de behövde några snygga tjejer med tatueringar till häktet, berättar hon och skrattar.

Från mörker till ljus

Men det var kort varsel och Pia hade glömt att hon anmält sig. Hon ville gärna vara med och frågade istället om de större statistrollerna som behövdes till poliskontoret. Hon fick så småningom en roll som dansk civilpolis och spenderade sju veckor på inspelning i Malmö.

– Året innan mådde jag så dåligt, att jag undrade om jag skulle överleva. Då tittade jag på “Bron” och året efter är jag med. Tänk att vara i det mörkaste och så kommer man till det ljusaste man tänkas kan.

Sambon Anders serverar ett stort fat med vattenmelon och en kanna svartvinbärssaft, som de med elcyklarna varit och köpt från Rudenstams. Med en blick som lyser av kärlek och tacksamhet berättar Pia om hur Anders blivit en viktig stöttepelare i hennes liv.

– Anders var mitt största stöd när jag var deprimerad. Vi var gamla bekanta från barndomen som fick kontakt igen genom Facebook. Han har bott länge i USA så jag har åkt dit mycket de senaste tre åren. Nyss flyttade han hem till Sverige, så nu vänjer jag mig vid att ha sambo.

Från soffan under äppleträden kan Pia njuta av utsikten över Vättern, som syns mellan buskarna utmed staketet. 
Foto: Mariell Dahlström

“En del knasiga uppdrag”

Dagarna före vår intervju har Pia varit upptagen med Colin Nutleys kommande serie “Bröllop, begravning och dop”, som han filmar bland annat i Bottnaryd. Där spelar hon en släkting till huvudpersonerna, men kan inte avslöja vilka andra stjärnor som är med utöver Helena Bergström. På ett bröllop sitter hon jämte dem i kyrkbänken.

– Jag har fått se hur många regissörer jobbar och Colin Nutley jobbar helt tvärtemot. Han har knappt något manus och skådespelarna får mycket frihet. Han för berättelsen och de får improvisera. Och vilken människa! Han såg oss verkligen och uppskattade hur viktiga vi statister var. Han sa flera gånger att “på min produktion ska alla må bra”.

Pia berättar att något av det bästa med att vara statist är variationen av roller hon fått göra.

– Jag har haft en del knasiga uppdrag. Jag blev uppringd av NBC de ville ha mig som vikingadrottning i en amerikansk realityserie. Då fick jag ett datum när jag skulle infinna mig på Birka men visste inte mycket mer. Det visade sig vara en stor show i USA, “Better Late Than Never”, där fem gamla superstjärnor skulle testa på typiska svenska saker. Så där skulle jag servera bland andra William Shatner och George Foreman surströmming i full vikingakostym.

Viking har hon varit mer än en gång. I filmatiseringen av “Halvdan Viking” var hon invånare i en av de rikare vikingabyarna.

– Där står jag i skogen med kostym från Eva von Bahr som vann en Oscar för smink och kostym i “En man som heter Ove”. Det är en helt surrealistisk värld.

Under fotbolls-VM kunde vi se henne på fest i en gul klänning i en reklam för Falcons alkoholfria öl. Nyligen spelade hon också svensk poliskommissarie i en holländsk film om en pojke som försvinner och börjar leva med en varg i skogen. För ett par veckor sedan var hon istället tjuv för Svt:s barnprogram “Lilla polisskolan” och blev jagad av elvaåringar.

 

Bild 1 av 6 Pia och en av hennes “poliskollegor” i holländska filmen Taiki. Foto: Privat

I höst ska Pia gå en skådespelarutbildning i Göteborg för att lära sig mer om kamerateknik, att läsa manus och samspelet mellan skådespelare.

– Jag träffade en farbror som var med på sig 272:e produktion. Han berättade att många skådespelade börjar efter 50. Så jag är ju klart sugen och jag har provfilmat en del. Det hade också varit jätteroligt att spela teater. Det behöver inte vara en stor publik, det räcker med tre personer. Bara att få agera och få utlopp för alla sina känsloregister.

Pia har också börjat se filmer på ett annat sätt. Varje biobesök blir en utbildning där hon studerar skådespelarnas samspel. Hon förundras över deras skicklighet i att gå in i en roll.

– Sofia Helin, som spelar huvudpersonen i “Bron” är den spralligaste, roligaste personen någonsin och skämtade så de andra skådespelarna låg dubbelvikta. Sen vänder hon på en sekund och är “Saga Norén”. I den rollen är hon helt känslokall, men i verkligheten så empatisk och känslosvallande som person. Jag var mäkta imponerad när hon satt på mitt skrivbord, där jag skrev på tangentbordet och lekte civilpolis. Första gången i inspelningslokalen grät jag, det var så mäktigt.

Pia har många historier att berätta från sina upplevelser på inspelningar. Men mycket får hon hålla för sig själv i många månader, det är ofta hemligt fram till premiären. 
Foto: Mariell Dahlström

Vill förmedla ljuset

Pia driver också en blogg, där hon berättar om hur man tar sig tillbaka till livet efter psykisk ohälsa. I dag utstrålar hon glädje med slående gnistrande ögon och ett ofta återkommande skratt, vilket inte alltid varit lika självklart. För henne har en stor hjälp varit statistjobben.

– På min statistprofil la jag i början ut fina bilder med plutmun och det där, men inte längre. De vill ha osminkade tjejer, med håret utsläppt och helt vanliga. Lite Svensson-tråkiga sådär. Att vara i statistvärlden blir så äkta, man spelar oftast sig själv. Att få den bekräftelsen, att du duger som den du är, är den bästa medicinen du kan tänkas få.

Nu skriver hon dessutom en bok, tillsammans med journalisten Anna Carsall, om åren i ett destruktivt förhållande och tiden efteråt. Det blir en bok som är en blandning av självbiografi och fiktion.

– Jag tror många kvinnor kommer kunna dra nytta av att läsa den. På bloggen har kvinnor hört av sig till mig och jag har varit den första de berättar för om sina ohälsosamma förhållanden. De, precis som jag för några år sedan, insåg inte att det finns fler som varit med om samma sak. Jag vill förmedla att det finns ett ljus.

Profilen: Pia Johansson

Ålder: Precis fyllt 50 år.

Ort: Huskvarna

Familj: 4 barn och nyblivna sambon Anders.

Sysselsättning: Författare av kommande debutroman, driver bloggen Precis-jag.se och gör statist- och reklamroller.

Lyssnar på: Ny musik, bra musik, allt! Tycker också om att hitta sådant som ingen annan lyssnar på.

Äter helst: Mat som hon mår bra av, mycket säsongsmat. Nyss har de också börjat odla eget i trädgården.

Ser helst: TV-serier och dramafilmer.

Läser helst: Läser inte så mycket, men en del litteratur som lär henne mer om personligheter, människor och karaktärsdrag. Kunskap som används till bloggen (och kanske till framtida roller).

Varför polisanmäla?




foto: Casia Bromberg.

Jag polisanmälde inte bara för min skull utan även för mina barn, min familj och mina vänner. Polisanmälan blir en makering. Beslutet jag tog innan polisanmälan va inte given. Jag visste ju att dom flesta som anmäler om våld i nära relation inte får någon upprättelse och att det ”kostar” mer än det smakar att gå igenom ev förhör som skulle leda till åtal. Men det är viktigt att polisanmäla för sin egna skull. Att man markerar för sig själv att det som hänt inte är oki, att man inte tillåter någon annan att behandla en illa. Man blir även en förebild för sina barn, en förebild som tappats bort på vägen. En vuxen som visar vad som är rätt och fel.  I och med att jag polisanmälde kunde jag med det vinna tillbaka lite självförtroende som jag under så lång tid förbrukat. Min advokat Tove Sander tyckte jag skulle vänta ett par månader med polisanmälan, så mina upplevelser och chocken av koaset lagt sig. Hade jag vetat bättre och inte handlat i affect av vågen av eufori som jag fick i samband med att jag lämnade då hade jag gjort annorlunda.
I dag vet jag att kunskap och lärdom är nyckeln till en lyckad polisanmälan. Det finns två sidor att se på det. Hade jag väntat kanske den aldrig blivit av kanske jag gått tillbaka en gång till, jag fick fortfarande mail från honom. Alltså blev jag ändå en vinnare genom att polisanmäla och sätta stopp för misshandeln. Mitt råd är att polisanmäla omedelbart direkt efter lämnandet för att få slut på själva interaveliseringen och bryta medberoendet.
Råd jag kan ge är att skaffa kunskap och lärdom, läsa om våld i nära relation. Att se till sina rättigheter be om hjälp på socialen för vålds utsatta och kvinnojouren. Att direkt i anslutningen av polisanmäla ha eller genast skaffa ett målsägande biträde/advokat. Sen att rättsystemet inte är rättvist att det beror på var i landet du bor om vilken hjälp man får. Jag har varit i kontakt med ytterligare advokater för att få svar på frågor som aldrig blev ställda eller frågades om. Jag fortsätter söka efter kunskap både för mig själv och för att hjälpa andra.
Det är aldrig försent för upprättelse.
POLISANMÄLA FÖR DIN EGEN SKULL.