Intervju gjord för aller.media…

Att leva med en man som alltid har kontroll är som att leva i karantän, du är isolerad från omvärlden och tillvaron du lever är ensamt.
För mig va vilan och återhämtningen på jobbet, där kunde jag slappna av och vara mig själv. Där va jag inte ständigt övervakad och bevakad. Jag kunde äta en lunch med en kollega. Dricka en kopp kaffe med en kund. Skratta när jag ville. Här kunde jag också få håret tvättat av en kollega utan att vara rädd för att slösa på varmvattnet. Jag kunde vila, skratta och gråta när jag ville utan att få de hatfulla ögonen på mig, eller orden som satt som piskrapp mot kinden. På vägen hem kunde jag svänga förbi min syster, eller ta en snabb fika med någon av barnen. Det syntes aldrig på kontokortet! då jag alltid sparade kontanterna från kassan i min väska. Jag kunde tanka bilen för en extra hundralapp utan att riskera att bli påkommen med slöseri av bensin. Jag kunde lätt svänga förbi stallet och “smyg hämta” dottern en extra gång utöver de 4a gånger jag i månaden va tilldelad. Att köpa ett paket tuggumi utan att bli anklagad för att slösa. Jag kunde röra mig fritt även om mobilen hade installerats med att hitta mig. Då kunde jag lämna mobilen på salongen och smita ut utan att bli tryckt mot väggen när jag kom hem. Detta är händelser från mitt tidigare liv. Hade även en coronakris hänt då. Det vill jag bara inte tänka på. Min salong va min vila och återhämtning.

En vardag för kvinnor och barn som lever i dessa relationer blir ytterligare en karantän av coronakrisen en katastrof. Alla trygga säkra platser försvinner. En mormor eller farmors varma famn till barn som far illa. En mammas trygga lunchrum utan en pisksnärt. En kollega att dela en åsikt med utan att få bli kallad Din dumma kossa. Att nu bli tvungen att va hemma med förkylda barn eller en rinnande näsa själv är förödande.

Man ser en ökning hos kvinnojouen och efter frågan på skyddat boende är enormt. BRIS har fått kalla på extra personal då telefonerna går varma.

I ett sådant här kris läge är det så enormt viktigt att vi inte är egoistiska utan tänker på våran omgivning som om vi vore en enda stor familj. Se efter varanndra. Våga fråga våga lägga sig i. I dag kan vi  lägga en lapp i brevlådan eller ställa frågan från ballokongen. Behöver du hjälp med något. Vi måste vara allas ögon och öron. Vi är ett samhälle i kris.
BÅDE INNAN OCH EFTER EN CORONAKRIS.

Lycklig-het…

Det handlar inte om att man ska lyckas, utan det man blir lycklig av.
Det handlar inte om hur stor lyckan är, utan vad man lyckas med.
Lycka är inte pengar, framgång eller stordåd.
Lycklig blir man. Om man har lyckats med att bli lycklig ändå.

DSC_4622
DSC_4605

 

Gör dig fri…

Vilken diskussion du än går in i, är du en förlorare. Varje ord du tar i din mun, säger du fel igen. Va ditt kroppsspråk än förmedlar, så är det du som irriterar. Titta inte, ge inga blickar, då är det du som kränker och nonchalerar. Du ska vara blind, döv och förlamad. Men ska se, höra och förstå ändå. Språket som används, vänder din kropp emot dig. Du blir din egen fiende som är svår att bli av med. Du kränker dig och hamnar i konflikt med dig själv. Din förrövare kan du lämna. Men inte dig själv. Du ska leva länge. Slut fred och bli sams med dig själv.

GÖR DIG FRI…
GÖR DIG LYCKLIG…

 

Ett brev❤️

 

 Hej Pia,
Precis läst ut din bok på  ca 400 sidor. Den var så bra! väcker mycket känslor inom en.
Nu gråter jag av allt du fått vara med om samtligt gråter jag för den du är idag- en fantastisk kvinna som gör så mycket skillnad för de drabbade kvinnor- EN STOR RÖST. Du talar för många kvinnor här ute som inte vågar prata och stå.
Jag är glad för din skull att allt verkar bra nu! Glad att du funnit riktig kärlek nu! Ömsesidig.
Vill även säga att du är så himla fin och vacker. Du strålar som en SOL!
En stor kram till dig!

En makt-lös plats…

 

Att lämna ett narcissistiskt förhållande är extremt svårt, i princip omöjligt.
Den ljugande idioten tar bort din självkänsla och självrespekt. Allt är ett makt-spel.

När han är färdig med dig har du ingen styrka kvar att gå vidare. Att lita på människor är det sista du gör, för du är tömd på tillit.

Först efter du har överlevt den långa och smärtsamma resan tillbaka och när du inser att det inte var ditt fel att han behandlade dig illa, och att han fick dig att tro på saker som inte var sanna. Då kan du se på det livet från en annan plats än i hans makt.
Ditt nya liv blir makt-löst.

 

FÖRELÄSNING…


Föreläsning med brunch

På lördag 28 mars berättar Pia Johansson om sitt liv i ett destruktivt förhållande. Om att brytas ner av den man älskar. Men också om att slå sig fri. Alla intäkterna går till kvinnojouren i Jönköping.

Varför polisanmäla?

Foto Veronica Kindblad

Jag polisanmälde inte bara för min skull utan även för mina barn, min familj och mina vänner. Polisanmälan blir en makering. Beslutet jag tog innan polisanmälan va inte given. Jag visste ju att dom flesta som anmäler om våld i nära relation inte får någon upprättelse och att det ”kostar” mer än det smakar att gå igenom ev förhör som skulle leda till åtal. Men det är viktigt att polisanmäla för sin egna skull. Att man markerar för sig själv att det som hänt inte är oki, att man inte tillåter någon annan att behandla en illa. Man blir även en förebild för sina barn, en förebild som tappats bort på vägen. En vuxen som visar vad som är rätt och fel.  I och med att jag polisanmälde kunde jag med det vinna tillbaka lite självförtroende som jag under så lång tid förbrukat. Min advokat Tove Sander tyckte jag skulle vänta ett par månader med polisanmälan, så mina upplevelser och chocken av koaset lagt sig. Hade jag vetat bättre och inte handlat i affect av vågen av eufori som jag fick i samband med att jag lämnade då hade jag gjort annorlunda.
I dag vet jag att kunskap och lärdom är nyckeln till en lyckad polisanmälan. Det finns två sidor att se på det. Hade jag väntat kanske den aldrig blivit av kanske jag gått tillbaka en gång till, jag fick fortfarande mail från honom. Alltså blev jag ändå en vinnare genom att polisanmäla och sätta stopp för misshandeln. Mitt råd är att polisanmäla omedelbart direkt efter lämnandet för att få slut på själva interaveliseringen och bryta medberoendet.
Råd jag kan ge är att skaffa kunskap och lärdom, läsa om våld i nära relation. Att se till sina rättigheter be om hjälp på socialen för vålds utsatta och kvinnojouren. Att direkt i anslutningen av polisanmäla ha eller genast skaffa ett målsägande biträde/advokat. Sen att rättsystemet inte är rättvist att det beror på var i landet du bor om vilken hjälp man får. Jag har varit i kontakt med ytterligare advokater för att få svar på frågor som aldrig blev ställda eller frågades om. Jag fortsätter söka efter kunskap både för mig själv och för att hjälpa andra.
Det är aldrig försent för upprättelse.
POLISANMÄLA FÖR DIN EGEN SKULL.