Den starkaste bryts ner…

Även den starkaste bryts ner, man vet bara inte om det förren det är försent.

Många har undrat hur just Pia kunde hamna i en så destruktiv relation, den starkaste av dem alla.
– Svaga kvinnor kan inte bära den formen av personlighetsstörda män. De behöver gå på de som är starka och mest empatiska. De ger mest motstånd.
Mannen tog över Pias ekonomi och hon fick inte handla något mer än det mest nödvändiga. Kontot stod i hans namn. Hon fick inte fika på stan eller ge barnen veckopeng.
– Det hade jag inte råd med, sa han. Jag sparade kontanter i en burk på salongen för att jag inte skulle bli ställd mot väggen.
– När jag hade tankat läste han av trippmätaren. Jag hade skrivit på ett avtal med honom att jag inte fick skjutsa min dotter till stallet.
Men under många perioder levde de ett normalt familjeliv med resor. De konstiga sakerna kom smygande. Mannen kunde säga att Pia hade fel när hon sa att klockan var två fast den var det.
– Hjärnan blir förvirrad. Det är så de vill ha det så att de kan lägga skulden på att det är jag som är psykiskt sjuk. Jag blev sjuk och jag kände att det var något fel på mig.

Text: Monika Ekström ur tidningen Inblick

Skov av uppbrott ger en känslomässig vila…

“Tillfälliga uppbrott ses som viktiga steg på vägen. Genom ett tillfälligt uppbrott kan en kvinna få en paus från våldet, få utrymme att reflektera över sin situation samt möjlighet att upptäcka och utvärdera vilket stöd det privata och samhälleliga nätverket erbjuder. Misshandlade kvinnor gör i genomsnitt
tre till fem tillfälliga uppbrott innan de lämnar relationen definitivt.”
Källa: Samverkan mot våld

Jag lämnade förhållandet ca 3-4 gånger. Men i min själ lämnade jag hundratals gånger. Jag upplevde att vid de tillfällen som jag fysiskt lämnade, bla första gången då en nära anhörig hade gjort en polisanmälan och jag blev hämtad av min familj. Jag blev mer eller mindre isolerad från omvärlden under en tid. Den tiden blev en återhämtning. Jag började äta, jag fick sova och jag fick vila. Stressen slog av på takten. Och jag blev starkare. Vilket innebar att efter ett par veckor va jag stark nog att gå tillbaka. Och längtan efter missbruket och man faller föga för “love-bombing” = Enorma kärleks förklaringar, jag kan inte leva utan dig, du är allt jag har, vi som kan ha det så bra, visa nu de andra att du älskar mig. Ja listan kan göras lång med ord och meningar så du sjunker tillbaka. Han får in dig i sin fålla igen. En bricka i spelet. Men jag lova det håller ett par månader. För varje gång man går tillbaka, blir det hundra gånger svårare att lämna. Och framförallt vem ska hjälpa dig när du ständigt återvänder. Din omgivning står maktlösa för att se på eller bli ännu mera distansierade från dig.

Ny i webben EN VACKER DAG LÄMNAR JAG HONOM…

ERBJUDAN

För ditt eget bästa och En vacker dag lämnar jag honom.
För 250 kr inkl frakt

En vacker dag lämnar jag honom:
Jag väntade på och längtade efter att han skulle lämna mig. För om han själv gick sin väg skulle jag slippa slå mig lös från honom, från oss och från vårt gemensamma liv. Eller tänk om han rentav skulle dö en helt förbjuden tanke.”

Det här är min berättelse om hur det var att leva i en kraftfull, livsfarlig passion där kasten mellan kärlek, åtrå och hopp och djup förtvivlan gjorde att jag tappade greppet om mig själv. Men även om mina barn. Den man som från första stund gick rakt in
i mitt sinne, krävde full uppmärksamhet och aldrig lämnade mig i fred blev en del av mitt liv. Under en alltför lång tid. Det onormala blev normalt.

Det är den man MINST anar…

Att lägga skulden på sina handlinga för att man själv behöver läkning. Eller rättare sagt ta sig rätten att utnyttja andra för sitt eget välmående är som att ta maten från en svältande mun för att överleva själv. Suga livet och musten ur någon för att livnära sig. Det är ett typiskt exempel på empatilöshet och narcissim.

I den relationen jag levde i fick jag ofta höra hur dåligt han mådde över att jag va ledsen och hade ångest över hans övergrepp på mig fysiskt eller psykist. Om jag bara gjorde som jag blev tillsagd skulle han inte behöva lida. Han sa……..- Ja gör det FÖR DITT EGET BÄSTA. Då skulle han slippa och gråta och vara förtvivlad. Han la skulden på mig för sina övergrepp. Fick han bra det han ville så va ju allting bra och han behövde inte ta ansvar för sina handlingar. Skuld lättnad.

En ensam kvinna i ett rum där en man betalar 1500kr för att fylla sin kåta sjuka hjärna och nära sitt behov med gränslöshet och övegrepp, med tron om att det är hans rättighet. Jag finner inga ord för dessa handlingar, men jag är inte förvånad då jag själv upplevt det. Att prostituera sig för mat på bordet och tak över huvudet av den mannen som sa att det va av kärlek.
Står man i skuld blir man aldrig fri. Hur man än vrider och vänder på det.
Inget starff är tillräkligt då dessa män inte kan känna skam eller skuld. Att det skulle hjälpa med terapi är som att hälla vatten på en gås eller att lära en människa född utan ben att gå, det är hopplöst. Ta i från dom deras frihet att verka ute i samhället. Stäng dörrarna till det sociala rummet. Ge dom ingen tillgång till verksamhet. När inte deras varumärke med uppmärksamhet. Sluta agera som kund eller vän. Lägg skulden där den hör hemma.

TACKSAMMA…

I dag firar FÖR DITT EGET BÄSTA 6 månader.
En del av ett mål vi nått.
I dag är den dagen vi sett framemot. Ytterligare ett mål av alla delar vi haft.
Friheten av vetskapen och om kunskapen det gör delarna hela. Ytterligare ett delmål jag har uppnått. En ny resa har påbörjats tankar och formuleringar kring en ny bok är född. Efteråt när delar av  smärtan inte längre finns. Hur når man dit? Vad blir nästa mål till friheten.
TACKSAMMA Är Anna och jag. Att vi med boken fått dela en kunskap och vetskap.

Internalisering , vad är det???

“Internalisering, det vill säga att kvinnan identifierar sig med mannen och alltmer börjar överta hans verklighetsuppfattning. En effekt av detta är att hon kan börja försvara mannens våldsamma beteende, inför andra och inför sig själv.
Källa: samverkanmotvald.se
Foto: Cornelia Söndags Expressen

När jag föreläser får jag alltid frågan. Varför stannade du kvar så länge?
Det förklarar jag med en sakta nedbrytande mekanis som normalisering men också med ordet INTERNALISERING. Vad är det?

Jag började sakta efterlikna hans beteende. Till en början ändrade jag mitt språk. Jag började använda mig av samma ord som han. Jag blev vulgär, tyckte inte det va konstigt att säga “pattar” istället för bröst. Knulla istället för att älska. Jag blev också skrytsam. Precis som han. Ordens innebörd började betyda andra saker för mig. Det resulterde i att jag också såg andra kvinnor som sexobjekt. Han gjorde ju det! så jag tog efter det beteendet.
Jag tog  också efter beteende hur han såg på sin omgivning av vänner, släkt, arbetskollegor eller sina egna barn. Det vill säga “värdelösa för oss”. Vilket resulterade i att jag tyckte det samma om mina. Hur svårt det än är att tänka på det i dag. Det ligger så långt ifrån min natur man kan komma. Alltså ändras här mina grundvärderingar. Jag blev han. Vi blev ett “oss” precis så som han ville ha det. Man sitter fast i samma blodomlopp.

Jag lova det går över…

Postnarcissistiskt stressyndrom händer efter att du har levt med en narcissist.

Narcissister både förändrar dig och din uppfattning om världen. De mobbar och manipulerar dig till att bli den person du aldrig ville vara.

Deras giftiga beteende tröttar ut dig och förvandlar dig till en osäker och rädd person.

Efter att du lämnat en narcissist så blir inte livet bättre med en gång. En lång resa väntar där du behöver läka i olika steg innan du blir ditt gamla jag igen.

Du kommer fortsätta vara rädd, du kommer fortsätta undra ifall han kommer att komma tillbaka och hur du kan stänga honom ute för gott.

Du kommer att vara deprimerad och ångestfylld.

Du kommer att känna dig hjälplös som att du förlorar kontroll över livet istället för att få tillbaka den.

Detta är vad trauma orsakar dig och vad en stor mängd av övergrepp kan göra.

Jag lovar det gå över.